Världens vackraste racerbil har många sagt om Bugatti typ 35 och det är knappast någon annan som lyckats tillverka en så linjeskön racerbil som Ettore Bugatti - den vackra hästskoformade kylaren som prydde hans bilar visade på hans hästintresse. Le Pur Sang, de franska orden för fullblod, används också ofta om de bilar han byggde i Molsheim, Alsace, söder om Strasbourg.

Bugatti typ 35 (som fanns i flera olika varianter) debuterade 1924 i tävlingen om Frankrikes Grand Prix. Bilar av denna typ vann sedan under 20- och 30-talen tusentals tävlingar i händerna på fabriks- och privatförare.

Under hela produktionstiden fanns typen i olika versioner med i Bugattis försäljningskatalog och kunde köpas ”över disk” – om man hade tillräckligt med pengar. Motorn i den största och starkaste varianten 35B är en kompressormatad rak åtta (med två 4-cylindriga block) på 2,3 liter som utvecklar ca 140 hk vid ca 5.500 r/min. Vevaxeln är ett veritabelt precisionsarbete, hopfogad av åtta delar samt lagrad i fem lager, tre kullager och två stora rullager. Motorn har överliggande kamaxel och varje cylinder har två insugsventiler och en avgasventil. Bilen väger cirka 750 kilo och accelererar från 0-100 på ungefär 7 sekunder.

Typisk för Bugatti är den vackra, böjda, rörformiga framaxeln. Typ 35-vagnarna hade aluminiumhjul med centrumlåsning, gjutna i ett stycke med bromstrumman.

Vår vagn ägdes till att börja med av fabriken och deltog i 1929 års Targa Florio med Louis Wagner vid ratten, Tyvärr tvingades bilen bryta loppet. Vid denna tid hade man ofta mekaniker med sig på tävlingarna och därför är bilen 2-sitsig.
I juli 1929 såldes bilen till den kände franske tävlingsföraren Louis Chiron som troligen använde den i sin verksamhet med utbildning av tävlingsförare.

Bilen kom till Sverige 1931, importerad av den svenske tävlingsföraren K.G. Sundstedt. Den innehade länge det svenska rekordet på flygande kilometern med 181 km/h, satt på rakbanan utanför Ystads Havsbad i mitten av 30-talet. Den kördes på många typer av tävlingar, bl. a. på istävlingar som Rämen-loppet och hade en framgångsrik tävlingskarriär.

Efter kriget for bilen illa hos ett flertal ägare och när Bertil Lindblad i början av 1950-talet köpte den var den i mycket dåligt skick. Motorn hade dock renoverats i England. Bilen renoverades av Lindblad, men startades aldrig.

Sedan stiftelsen på 1990-talet övertagit bilen har den fått en grundlig översyn motorrenovering, och 2010 kunde den för första gången startas. Sedan dess har bilen medverkat vid flera uppvisningslopp på svenska tävlingsbanor.  Bugatti-bilar av denna typ används ännu med stor framgång i tävlingar för historiska racerbilar.