Curt Borgenstam föddes i Falun 1919 där hans far var apotekare och har berättat om sitt tidiga intresse för bilar och racermotorcyklar som han bl.a. fick genom att familjen umgicks med fabrikören Tidstrand som hade en rad intressanta bilar – bl.a Packard, Minerva och Mercedes-Benz 770. Redan vid sju års ålder började han träna bilkörning på en Willys-Knight droskbil, men intresset vändes alltmer mot sjön.

År 1936 gick han aspirantkursen ombord på fullriggaren ”af Chapman”, varefter han tog sin studentexamen i Saltsjöbaden 1937. År 1942 fick han sin civilingenjörs-examen i skeppsbyggnadskonst och flygteknik vid KTH i Stockholm. Samtidigt med studierna hade han hunnit med praktik på Atlas Diesel i Stockholm och Kockums i Malmö, samt aspirant-tjänstgöring på pansarskeppet Drottning Victoria, vid örlogsvarvet i Karlskrona och på jagaren Norrköping.

Han anställdes vid Marinförvaltningen 1942 och arbetade som ubåtsingenjör under krigsåren varefter han 1945 blev chef för torpedbåtsektionen. Han koncentrerade sig på utvecklingen av de svenska motortorpedbåtarna, framför allt skrovformer. Han förbättrade båtarnas driftsäkerhet och tog fram nya, sjödugliga typer. 1945 började han samarbeta med Bertil Lindblad om motorutveckling av motorer för torpedbåtarna, något som utvecklades till en livslång vänskap.

Med ett kort avbrott för en långresa med kryssaren Gotland till Afrika 1955-56 (där han tjänstgjorde som fartygsingenjör), styrde han som marindirektör Marinförvaltningens motorsektion i tio år. Under åren 1958-1961 var han tjänstledig från marinen för arbeta som konsult och motorkonstruktör, i samarbete med Bertil Lindblad, samarbeta med Daimler Benz AG, Motoren Werken Mannheim och Costruzione Revisione Motore (CRM) i Italien.

Vid återkomsten till Marinförvaltningen blev han engagerad i utvecklingsarbetet med gasturbinmaskinerna till torped-båtarna av Spica- och Norrköpings-klasserna och blev sedan projektsektions-chef vid ubåtsbyrån. Han återvände till marinen och blev som expert på gasturbiner en nyckelperson vid utvecklingen av marinens torpedbåtar i Norrköpingsklassen. Även ubåtarna i Näcken-klassen var med i hans arbetsuppgifter.

Curt Borgenstam var också en skicklig konstruktör av fritidsbåtar, från snabba båtar som den lilla Waterbug som gjorde 62 knop till bekväma familjebåtar. Tillsammans med vännen Anders Franzén (mannen bakom Vasa-bärgningen) publicerade han intressanta beräkningar som visade varför skeppet sjönk på sin jungfrufärd på Stockholms ström.

Han var också känd som en god föredragshållare och marinteknisk skribent och författade många böcker om svensk marinhistoria. År 1974 utnämndes han till kommendör och stannade i marinen fram till pensioneringen 1984.

Mötet med Bertil Lindblad ledde till att han bil- och motorcykelintresse återupp-väcktes. De företog tillsammans flera långa utlandsresor för att få tag på de delar till de Bugatti-bilar de arbetade med. Tillsammans med Lindblad var han 1950 en av initiativtagarna till Automobilhistoriska klubben, vars ordförande han var under mycket lång tid.

När Curt bara var 16 år hade han byggt sin första ”racermotorcykel”, d.v.s. han kombinerade sin mors damcykel med en 1-cylindig EBE-motor på 175 cc. Han mindes det själv som ”ett snabbt men riskabelt och föga driftsäkert fordon”.

Efter kriget köpte Curt 1946 sin första bil, en Fiat 508C och dessutom en Benelli sportmotorcykel på 175 cc. Och så hade han just träffat Bertil Lindblad...

Till att börja med var Curt mest intresserad av motorcyklar och inledde sin tävlingskarriär med en AJS 350cc som han köpte 1947. Med den tävlade han med viss framgång på Skarpnäck och i Hedemora-loppet. Han lyckades också komma på andra plats i standardklassen på Solvalla 1948. En äkta TT-maskin köptes 1950, en Excelsior Manxman 1938 som blev grunden till hans samling av historiska fordon.

År 1950 lyckades Curt köpa en verklig dyrgrip, den Husqvarna 500 cc TT-motorcykel från 1934 som finns i stiftelsens samlingar. Han hade också skaffat sig en Benelli för att delta i Kristianstads TT. Resultatet blev fjärde plats och en skuren motor på sista varvet.

Curt fortsatte med italienska cyklar och köpte 1953 en TT-cykel på 125 cc från Mondial. Med den tävlade han två gånger på Hedemorabanan och därefter blev det ytterligare ett italienskt fullblod, denna gång en MV Agusta. Ett av de sista mc-köpen blev en synnerligen ovanlig och komplicerad kompressormatad DKW-racer från 1939.

Några år tidigare (1951) hade Curt lyckats komma över en av sina drömbilar, en Bugatti typ 57 som kördes på många långa resor och ibland också som vardagsbil i Stockholm där den kunde stå parkerad utanför Försvarets Materielverk på Gärdet. För mer vardagsbetonad körning införskaffades en Fiat 503 från 1926 – dock i delar.

År 1958 köpte han en Voisin C5, den s.k. Amerika-bilen som målad i svenska färger körts många mil i USA under början av 30-talet. Renoveringen tog lång tid, särskilt som Curt passade på att samtidigt renovera ytterligare en bil av samma typ, och dessutom byggde en helt ny kaross till denna. Båda dessa bilar ingår nu i stiftelsens samlingar.

Curt Borgenstam hade före sin död 1999 testamenterat alla sina fordon till Stiftelsen Bertil Lindblads Bil- och Teknikhistoriska Samlingar. Undantaget var Fiat-bilen som nu ägs och körs av hans systerson Curt.

/Björn-Eric Lindh 2015